tisdag 19 november 2013
Visst finns det liv efter döden - Se ett filmklipp med världens kanske skickligaste medium, Gordon Smith
Finns det liv, existens, efter döden? Jag tror att de flesta innerst inne i alla fall hoppas att det finns.
Alla som någon gång förlorat någon älskad skulle nog bli glad om han/hon vet att den älskade finns, om än inte på samma sätt som vi i vår fysiska existens.
Spiritualismen är en rörelse som bygger på övertygelsen att det finns existens efter det här livet. Ett spiritiualistiskt medium ska ge bevis för att det finns liv efter döden.
Gordon Smith från Glasgow i Skottland är helt klart ett av de mest talangfulla medierna. Han var frisör och utförde sitt mediumskap vid sidan av i många år - men han blev så eftertraktad att han idag är medium på heltid. Han tar inte betalt när han gör en privat sittning för någon, han menar att det är hans uppgift i livet att hjälpa människor få kontakt med sina anhöriga som lämnat det här livet.
Här är ett videoklipp där du kan se exempel på hur skicklig han är.
<iframe width="420" height="315" src="//www.youtube.com/embed/ZVgD7rfdDtM" frameborder="0" allowfullscreen></iframe>
fredag 1 november 2013
Terry Evans chattade på Aftonbladet: andarnas syfte är inte att skrämma oss
Mediet Terry Evans säger sig ha fått kontakt med tusentals andar.
Under årets största spökhelg chattar han med Aftonbladets läsare.
– Människor från andevärden är aktiva hela tiden. Det är bara och vänta och se, säger han.
En fråga handlade om husdjur och om djurens andar också kan komma till medier. Där berättade Terry Evans:
Andekontakter kommer ofta igenom med husdjur. Min egen första andliga upplevelse var en hund. Jag såg en hund som tillhört min mormor.
En rolig fråga var:Varför kommunicerar andar genom knackningar och fotsteg? Varför kan de inte typ skriva nåt eller lämna ett meddelande? Varför skrämmas? Och varför när det är mörkt?
Blir alla människor andar eller vad är det som"avgör" det?
|
En fråga handlade om husdjur och om djurens andar också kan komma till medier. Där berättade Terry Evans:
Andekontakter kommer ofta igenom med husdjur. Min egen första andliga upplevelse var en hund. Jag såg en hund som tillhört min mormor.
Där svarade Terry Evans:
Enda svaret jag kan ge dig är att de väljer mörkrets timmar för då är vi mer mottagliga och inte så upptagna med andra tankar. Metoderna som andevärlden använt för att kontakta mig är oändliga och oförklarliga, men deras syfte är för det allra mesta inte att skrämma oss.
Enda svaret jag kan ge dig är att de väljer mörkrets timmar för då är vi mer mottagliga och inte så upptagna med andra tankar. Metoderna som andevärlden använt för att kontakta mig är oändliga och oförklarliga, men deras syfte är för det allra mesta inte att skrämma oss.
torsdag 31 oktober 2013
Stackars stackars DN-journalisten Lena Andersson, hon tror inte att hon lever
DN-journalisten Lena Andersson är upprörd. Hon är upprörd över att kyrkan inte är fundamentalistisk, hon är upprörd över att Svenska kyrkan inte vill fördöma människor och hon är upprörd över att präster inte vill sitta på höga hästar och döma ut människor. Hon är upprörd över att Gud är något som är större än vad vi människor kan beskriva.
Hon skrev först en debattartikel i DN där hon var så upprörd över att Antje Jackelén, den nya ärkebiskopen i Svenska kyrkan, inte vill fördöma andra vägar till gudskännedom än kristendom.
Lena Andersson fick ett glasklart bra svar av Ann Heberlein.
Nu går Lena Andersson till strid igen och skriver bland annat:
Det vore rimligt om de som håller för sant att Gud agerar och har moraliska ambitioner för världen antingen förmådde sig att formulera något som inte bara är fluff och fördömanden – eller erkände att de talar om en känsla som de inte vill se sönderanalyserad därför att det känns bättre så. Det senare lär inte bli fallet eftersom det är svårt att upprätthålla makthierarkier och stora anspråk inför en känsla.
Lena Andersson förutsätter alltså att människor som viger sitt liv åt att de tror på kärlekens helande kraft vill ha makt.
Det lustiga tycker jag är att Lena Andersson säger att Gud inte finns.
Men Gud är livet.
Det betyder alltså att Lena Andersson inte tror att livet finns.
Jesus sade när han skulle beskriva vad han är och vad Gud är: Jag är vägen, sanningen och livet.
Alltså är Gud vägen, sanningen och livet.
Livet vet vi väl något så när vad det är. Gud är alltså själva livet, själva livsgnistan.
Den som säger att gud inte finns säger samtidigt att livet inte finns.
Gud finns i sanningen. Sanningen är en kraft som är stark. Det vet nog det flesta. Att få reda på sanningen kan göra ont men det finns en stark helande kraft i att få veta sanningen.
Så som sagt, jag tycker väldigt synd om Lena Andersson som inte tror att livet finns.
Dessutom: jag undrar hur det känns att gå i bräschen för att ta bort människors hopp.
Kan hon se människor i ögonen och säga: Nej det finns inget hopp, du kommer aldrig någonsin att på något sätt träffa dina nära och kära som lämnat livet. Ditt barn som dött kommer du aldrig att på något sätt träffa. Det är jag helt övertygad om.
Text: Hope
Hon skrev först en debattartikel i DN där hon var så upprörd över att Antje Jackelén, den nya ärkebiskopen i Svenska kyrkan, inte vill fördöma andra vägar till gudskännedom än kristendom.
Lena Andersson fick ett glasklart bra svar av Ann Heberlein.
Nu går Lena Andersson till strid igen och skriver bland annat:
Det vore rimligt om de som håller för sant att Gud agerar och har moraliska ambitioner för världen antingen förmådde sig att formulera något som inte bara är fluff och fördömanden – eller erkände att de talar om en känsla som de inte vill se sönderanalyserad därför att det känns bättre så. Det senare lär inte bli fallet eftersom det är svårt att upprätthålla makthierarkier och stora anspråk inför en känsla.
Lena Andersson förutsätter alltså att människor som viger sitt liv åt att de tror på kärlekens helande kraft vill ha makt.
Det lustiga tycker jag är att Lena Andersson säger att Gud inte finns.
Men Gud är livet.
Det betyder alltså att Lena Andersson inte tror att livet finns.
Jesus sade när han skulle beskriva vad han är och vad Gud är: Jag är vägen, sanningen och livet.
Alltså är Gud vägen, sanningen och livet.
Livet vet vi väl något så när vad det är. Gud är alltså själva livet, själva livsgnistan.
Den som säger att gud inte finns säger samtidigt att livet inte finns.
Gud finns i sanningen. Sanningen är en kraft som är stark. Det vet nog det flesta. Att få reda på sanningen kan göra ont men det finns en stark helande kraft i att få veta sanningen.
Så som sagt, jag tycker väldigt synd om Lena Andersson som inte tror att livet finns.
Dessutom: jag undrar hur det känns att gå i bräschen för att ta bort människors hopp.
Kan hon se människor i ögonen och säga: Nej det finns inget hopp, du kommer aldrig någonsin att på något sätt träffa dina nära och kära som lämnat livet. Ditt barn som dött kommer du aldrig att på något sätt träffa. Det är jag helt övertygad om.
Text: Hope
lördag 26 oktober 2013
Lär dig att hålla kontakt med nära och kära som lämnat detta livet
Kön utanför Solnahallen var så lång, så lång idag (26 oktober 2013). Jag hörde att det tog 45 minuter för människor att stå i kö för att komma in. Väl där inne ser du människor vimla runt, unga, gamla, män och kvinnor, vuxna och barn - i alla åldrar och från de flesta samhällsklasser.
Vad är det då som lockar så många?
Jo det är att hitta harmoni inom sig genom att få kontakt med dina döda anhöriga eller få healing eller få massage eller få se sin framtid genom att bli spådd av en sierska eller möta din skyddsängel eller få reda på hur din aura ser ut.
Inre Harmoni-mässan i Solnahallen pågår lördag och söndag, två gånger om året, en gång under våren och en gång under hösten. Intresset för dessa frågor tycks öka för varje halvår. Där är trångt och massor av folk, långa köer till för att få en matbit, långa köer för att gå på toaletten och fullsatta salar på storseanserna och föredrag.
Hope and Glory 333 var förstås på plats - och vi kommer att berätta om mer därifrån framöver. Genom att besöka mässan får vi inspiration till massor att granska och berätta om.
Jag tänkte börja med att tipsa om en kurs där du får lära dig att skapa relation med nära och kära som lämnat den här livsformen. Jag tycker det är ett mycket bra initiativ. I långa loppet är det mycket bättre för en människa som saknar en älskad anhörig eller vän att själv kunna kommunicera med den älskade, istället för att om och om igen vända sig till medier.
Den som erbjöd dessa kurser heter Ann-Charlotte Oksanen och jag tror att det är den här kvinnan som jag hittade en presentation av på Internet.
Text: Hope
Vad är det då som lockar så många?
Jo det är att hitta harmoni inom sig genom att få kontakt med dina döda anhöriga eller få healing eller få massage eller få se sin framtid genom att bli spådd av en sierska eller möta din skyddsängel eller få reda på hur din aura ser ut.
Inre Harmoni-mässan i Solnahallen pågår lördag och söndag, två gånger om året, en gång under våren och en gång under hösten. Intresset för dessa frågor tycks öka för varje halvår. Där är trångt och massor av folk, långa köer till för att få en matbit, långa köer för att gå på toaletten och fullsatta salar på storseanserna och föredrag.
Hope and Glory 333 var förstås på plats - och vi kommer att berätta om mer därifrån framöver. Genom att besöka mässan får vi inspiration till massor att granska och berätta om.
Jag tänkte börja med att tipsa om en kurs där du får lära dig att skapa relation med nära och kära som lämnat den här livsformen. Jag tycker det är ett mycket bra initiativ. I långa loppet är det mycket bättre för en människa som saknar en älskad anhörig eller vän att själv kunna kommunicera med den älskade, istället för att om och om igen vända sig till medier.
Den som erbjöd dessa kurser heter Ann-Charlotte Oksanen och jag tror att det är den här kvinnan som jag hittade en presentation av på Internet.
Text: Hope
fredag 25 oktober 2013
Ateisterna bävar när kyrkan blir mänsklig
Finns det någon Gud? Om vi ska kunna prata om det seriöst måste vi väl först komma överens om vad Gud är eller inte är.
Gud är i varje fall inte lika med alla kyrkor. Om Gud existerar är det en positiv kraft som är större än människors tankar och förmågor.
Det lustiga är att varje gång jag kommit i diskussion med någon som är övertygad ateist är hans eller hennes gudsbild en total vrångbild i mina ögon, som troende.
Ateister brukar ta upp onda saker som gjort av kyrkor och religiösa organisationer genom historien. Det som människor gör, oavsett om de kallas sig religiösa eller inte, är dock inte samma sak som en gudskraft.
- Det finns ingen gubbe i himlen som styr allt, i så fall skulle världen inte se ut som den gör, brukar ateisten säga.
- Nej gud är ingen gubbe i himlen och människor har fri vilja, det gör gudskraften så stor, tänker jag.
En gud eller Gud som styr allt i minst detalj, vad vore det för värld? Den som älskar någon ska väl inte låsa in den han/hon älskar? Om Gud är en kärlekskraft då kan denne kraft självklart inte bestämma allt över oss. Vad vore det för existens?
För mig är Gud mycket, bland annat livskraften. Finns Gud? Ja om livet finns då finns Gud eftersom Gud är livet. Fast nu tror jag att Gud är mer än det här livet, jag tror förstås det finns mer än vi kan se med våra fem sinnen. Gud är något mycket större och evigare - och jag tror att de som levat och passerat vidare, som engelsmännen så elegant säger: Passed over - de finns också. Någonting kan aldrig bli ingenting. Allt finns och har alltid funnits. Jag tror som buddister: vi föds inte och vi dör inte. Vi finns, fast i olika former.
Det sista var en liten avvikning, en liten redovisning av vad jag tänker. Men en sak är säker: ateister bävar när kyrkan inte längre består av kategoriska fundamentalister. När kyrkan numer accepterar människor som inte är heterosexuella, när kyrkan inte längre lägger ok på människor: då bävar ateister.
Det är tydligt. DN-journalisten Lena Andersson for ut mot den nye svenska biskopen, Lena Andersson kallar ärkebiskopen för dunbolstteolog och Lena Andersson är mäkta förargad över att kyrkans högste biskop inte tvärsäkert dömer ut de som inte tror som kyrkan. Lena Andersson skrev:
De tvärsäkert fyrkantiga som fått för sig att yttranden om verklighetens beskaffenhet, teologiska eller bara allmänt kunskapssökande, handlar om att få reda på något, som därför intresserar sig för beståndsdelar och inte bara stumt förundras över helheten, säger sig dunbolsterteologerna vara ”väldigt rädda för”.
Ann Heberlein svarar väldigt bra i en debattartikel:
Lena Anderssons reaktion är lika förutsägbar som obegriplig. Ateister föreställer sig att kristna är vetenskapsfientliga, kvinnoförtryckande homofober. Det tycker ateisterna är dumt och ägnar därför tid och energi åt att bekämpa dessa idéer. När då ateisten träffar en kristen som varken är homofob, kvinnoförtryckare eller vetenskapsfientlig blir de jättearga för att deras fördomar kommer på skam, varpå de dömer ut den liberala kristne som otillräckligt kristen. Man kan ju tycka att ateisten i stället skulle välkomna kristna som delar deras humanistiska värderingar. En av mina vänner som är ateist (jo, jag har flera ateister i min vänkrets) förklarar varför: "Man vill att fienden ska vara tydlig".
Skrivet av Hope
Gud är i varje fall inte lika med alla kyrkor. Om Gud existerar är det en positiv kraft som är större än människors tankar och förmågor.
Det lustiga är att varje gång jag kommit i diskussion med någon som är övertygad ateist är hans eller hennes gudsbild en total vrångbild i mina ögon, som troende.
Ateister brukar ta upp onda saker som gjort av kyrkor och religiösa organisationer genom historien. Det som människor gör, oavsett om de kallas sig religiösa eller inte, är dock inte samma sak som en gudskraft.
- Det finns ingen gubbe i himlen som styr allt, i så fall skulle världen inte se ut som den gör, brukar ateisten säga.
- Nej gud är ingen gubbe i himlen och människor har fri vilja, det gör gudskraften så stor, tänker jag.
En gud eller Gud som styr allt i minst detalj, vad vore det för värld? Den som älskar någon ska väl inte låsa in den han/hon älskar? Om Gud är en kärlekskraft då kan denne kraft självklart inte bestämma allt över oss. Vad vore det för existens?
För mig är Gud mycket, bland annat livskraften. Finns Gud? Ja om livet finns då finns Gud eftersom Gud är livet. Fast nu tror jag att Gud är mer än det här livet, jag tror förstås det finns mer än vi kan se med våra fem sinnen. Gud är något mycket större och evigare - och jag tror att de som levat och passerat vidare, som engelsmännen så elegant säger: Passed over - de finns också. Någonting kan aldrig bli ingenting. Allt finns och har alltid funnits. Jag tror som buddister: vi föds inte och vi dör inte. Vi finns, fast i olika former.
Det sista var en liten avvikning, en liten redovisning av vad jag tänker. Men en sak är säker: ateister bävar när kyrkan inte längre består av kategoriska fundamentalister. När kyrkan numer accepterar människor som inte är heterosexuella, när kyrkan inte längre lägger ok på människor: då bävar ateister.
Det är tydligt. DN-journalisten Lena Andersson for ut mot den nye svenska biskopen, Lena Andersson kallar ärkebiskopen för dunbolstteolog och Lena Andersson är mäkta förargad över att kyrkans högste biskop inte tvärsäkert dömer ut de som inte tror som kyrkan. Lena Andersson skrev:
De tvärsäkert fyrkantiga som fått för sig att yttranden om verklighetens beskaffenhet, teologiska eller bara allmänt kunskapssökande, handlar om att få reda på något, som därför intresserar sig för beståndsdelar och inte bara stumt förundras över helheten, säger sig dunbolsterteologerna vara ”väldigt rädda för”.
Ann Heberlein svarar väldigt bra i en debattartikel:
Lena Anderssons reaktion är lika förutsägbar som obegriplig. Ateister föreställer sig att kristna är vetenskapsfientliga, kvinnoförtryckande homofober. Det tycker ateisterna är dumt och ägnar därför tid och energi åt att bekämpa dessa idéer. När då ateisten träffar en kristen som varken är homofob, kvinnoförtryckare eller vetenskapsfientlig blir de jättearga för att deras fördomar kommer på skam, varpå de dömer ut den liberala kristne som otillräckligt kristen. Man kan ju tycka att ateisten i stället skulle välkomna kristna som delar deras humanistiska värderingar. En av mina vänner som är ateist (jo, jag har flera ateister i min vänkrets) förklarar varför: "Man vill att fienden ska vara tydlig".
Skrivet av Hope
fredag 11 oktober 2013
En dag kommer logiken att visa att det som faller utanför logikens ramar är verkligt och logiskt
Terry Evans är väl en av de mest kända svenska medierna, eller rättare sagt bland de mest kända medier som verkar i Sverige.
Terry Evans är ett brittiskt spiritistiskt medium som driver en spiritualistisk kursgård i Fanthyttan utanför Örebro. På bolagets kurser lär man enligt dess webbplats ut "vikten av att ge rena och neutrala bevis på liv efter döden".
Terry Evans har också skrivit boken Berget - vägen till frihet, i vilken han beskriver bergsmeditationen samt berättar hur han utvecklats och blivit den han är idag. Han svarar också på brev om mediala frågor i Aftonbladets söndagsbilaga.
I sin blogg tar han upp något som jag verkligen håller med om. Han skriver:
Jag är utan tvekan säker på att många av oss har haft upplevelser som inte faller inom logikens ramar; upplevelser som ännu inte har kunnat förklaras.
När människan och vetenskapen utvecklas tror jag däremot att gapet kommer att minska, och med tillkomsten av forskning och med teknologins utveckling kommer vi finna en väg som leder oss framåt, till den resurs i vårt sinne som har intelligens och kreativitet som sträcker sig bortom all förståelse. Detta är den plats i mitt sinne som jag vänder mig till när jag arbetar som medium och när jag söker efter svar som min logik inte kan finna. För att citera något från Bibeln, som Jesus sa: För att finna Guds rike måste du söka inom dig.
Här kan du läsa hans inlägg i sin helhet. Det är mycket bra uttryckt.
tisdag 8 oktober 2013
Att låta en deprimerad ung människa träffa ett medium kan vara bra
Tidningen Dagen ojar sig över att en tonåring som mådde psykiskt dåligt och var deprimerad fick träffa ett spiritualistiskt medium.
Dagens skriver:
Det var läkare vid Bup i Örebro som förra sommaren tog en ung patient till tv-kända mediet Terry Ewans, skriver Nerikes Allehanda. När det blev känt anmäldes både den ansvarige läkaren och kliniken.
Nu känner jag inte till det här fallet specifikt.
Det jag däremot vet att ett bra medium ska:
1. Ge bevis, riktiga trovärdiga, bevis, för att livet, existensen, går vidare efter det vi kallar död
2. Ge bevis på att den som gått vidare ändå följer sina älskade nära och kära
Jag har vid flera tillfällen varit med om att medier gör just detta. När detta fungerar är det den största trösten en sörjande kan få.
Jag har också varit med vid meningslösa seanser då medier inte fått fram något som går att tro på.
Vad jag förstått är Terry Ewans ett av de skickligare medierna - och om en deprimerad ungdom genom att träffa honom fått mer tilltro till att livet och existensen är positiv, då är det bara bra.
Ingen kan med hundra procent säkerhet veta vad som händer när en människa lämnar det här livet. Ingen kan säga sig veta helt. Vi kan tro, vi kan ana, vi kan hitta tecken på att det är på något särskilt sätt.
Jag förstår inte varför det skulle vara bättre att en deprimerad ung människa inte får uppleva att de nära och kära som dött faktiskt fortfarande existerar och finns omkring oss och sänder oss sin kärlek.
Dagens skriver:
Det var läkare vid Bup i Örebro som förra sommaren tog en ung patient till tv-kända mediet Terry Ewans, skriver Nerikes Allehanda. När det blev känt anmäldes både den ansvarige läkaren och kliniken.
Nu känner jag inte till det här fallet specifikt.
Det jag däremot vet att ett bra medium ska:
1. Ge bevis, riktiga trovärdiga, bevis, för att livet, existensen, går vidare efter det vi kallar död
2. Ge bevis på att den som gått vidare ändå följer sina älskade nära och kära
Jag har vid flera tillfällen varit med om att medier gör just detta. När detta fungerar är det den största trösten en sörjande kan få.
Jag har också varit med vid meningslösa seanser då medier inte fått fram något som går att tro på.
Vad jag förstått är Terry Ewans ett av de skickligare medierna - och om en deprimerad ungdom genom att träffa honom fått mer tilltro till att livet och existensen är positiv, då är det bara bra.
Ingen kan med hundra procent säkerhet veta vad som händer när en människa lämnar det här livet. Ingen kan säga sig veta helt. Vi kan tro, vi kan ana, vi kan hitta tecken på att det är på något särskilt sätt.
Jag förstår inte varför det skulle vara bättre att en deprimerad ung människa inte får uppleva att de nära och kära som dött faktiskt fortfarande existerar och finns omkring oss och sänder oss sin kärlek.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)


