Do you believe in life after birth? Do you believe in mom?

Do you believe in life after birth? Do you believe in mom? I think this story says a lot.

In a mother's womb were two babies. One asked the other: "Do you believe in life after delivery?" The other replies, "why, of course. There has to be something after delivery. Maybe we are here to prepare ourselves for what we will be later.

"Nonsense," says the other. "There is no life after delivery. What would that life be?"

 "I don't know, but there will be more light than here. Maybe we will walk with our legs and eat from our mouths."

The other says "This is absurd! Walking is impossible. And eat with our mouths? Ridiculous. The umbilical cord supplies nutrition. Life after delivery is to be excluded. The umbilical cord is too short."

"I think there is something and maybe it's different than it is here." the other replies,

"No one has ever come back from there. Delivery is the end of life, and in the after-delivery it is nothing but darkness and anxiety and it takes us nowhere."

"Well, I don't know," says the other, "but certainly we will see mother and she will take care of us."

"Mother??" You believe in mother? Where is she now?
"She is all around us. It is in her that we live. Without her there would not be this world."

"I don't see her, so it's only logical that she doesn't exist." To which the other replied, "sometimes when you're in silence you can hear her, you can perceive her." I believe there is a reality after delivery and we are here to prepare ourselves for that reality.

A Swedish version (tack Cecilia Dahlman Eek för att ha publicerat detta):

Tvillingarnas samtal i magen.
- Tror du på ett liv efter födseln?
- Självklart, det måste finnas något efter födseln. Kanske är vi till just för att förbereda oss för det som kommer sedan.
- Dumheter, det finns inget liv efter födseln. Hur skulle det kunna se ut?
- Det vet jag inte men det är säkert ljusare än här. Kanske vi kommer att kunna springa och äta med munnen.
... –Vilket skitsnack! Det går inte att springa och äta med munnen är skrattretande. Vi lever ju tack vare navelsträngen. Jag ska säga dig något. Liv efter födseln är uteslutet – navelsträngen är helt enkelt för kort.
- Nejdå, det finns säkert något där ute. Det kommer bara vara lite annorlunda än vad vi är vana vid. En tunnel och i slutet ljus. . .
- Men, det finns ingen som har kommit tillbaka från födseln. Livet slutar i och med födseln – och förresten är livet bara en eländig trängsel i mörkret.
-Okej, jag vet inte precis hur det kommer att se ut efter födseln men hur som helst så kommer vi att träffa vår mamma och hon kommer att ta hand om oss.
-Mamma? Tror du på mamma? Och var skulle hon finnas om jag får fråga?
-Överallt omkring oss, såklart! I henne och tack vare henne lever vi. Vi skulle inte finnas till utan henne.
-Det där tror jag inte på. Jag har aldrig sett någon mamma, så det är helt klart att det inte finns någon.
-Men ibland när vi är tysta kan vi höra hur hon sjunger eller känna hur hon smeker vår värld. Vet du, jag tror faktiskt att det riktiga livet väntar efteråt.
Posted of Hope