torsdag 1 augusti 2013

I drömmen kan du träffa de som lämnat detta livet


Jag läste en smått skrämmande artikeln i DN i morse. Forskare säger att mycket sömn inte är bra.
Ur DN:
Hur många timmar vi sover avgör inte hur trötta vi är, visar ny forskning. En stor del av dem som sover få timmar mår bättre än dem som sover längre om natten.

Forskarna menar i hur mycket vi behöver sova har mest med vårt biologiska arv att göra.
Att sömnbrist ger stora skador tas upp i artikeln. Men också att sova för mycket kan vara skadligt, menar forskarna. Jag tolkar artikeln som att forskarna menar att i genomsnitt sju timmar sömn fungerar bäst för flest.

Det är alltid skrämmande när det kommer något slags mått på vad som är normalt.
Den som drabbats av en tragedi behöver ofta sova mycket mer, exempelvis.
När jag förlorade min son sov jag tolv-fjorton timmar per dag, minst. Jag behövde det.
Jag var helt energilös och livet var så tungt, så tungt.

Nu tänker jag ta upp något annat om sömn, som forskarna förstås inte tar upp.
I de flesta religioner berättas att Gud och/eller ängar eller andra väsenden tar kontakt med människor i sömnen, i drömmen. Det är också vanligt att människor i drömmer träffar avlidna älskade människor.

En dag var jag mycket deprimerad och kände att allt var så tomt och meningslöst och jag tvivlade på allt. Den natten kom min älskade son, som hade dött ett halvår tidigare, till mig i drömmen. Han kom gående rakt mot mig, stannade och log så stort och bilden var så verklig, mycket verkligare än de vanliga drömmarna. Och trots att det var mitt i natten vaknade jag direkt efter drömmen, som för att kunna komma ihåg den. Annars brukar jag ju glömma det jag drömmer mitt i natten.

Jag är övertygad om att det var min son som kom och visade sig, han visade att han finns, fast i en annan dimension än vår materiella fysiska tillvaro. De som lämnat den här existensen finns, de lever, men i en annan form. Jag har också fått ett bevis på att han finns, men det ska jag berätta mer om en annan gång.


Text: Hope

Relaterat: Svenska Dagbladet

PS: Läs gärna en bloggdikt, inspirerad av forskarnas rapport.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar